lekmedlivet

Detta var den bästa morgonen på länge. När jag hade vaknat fick jag ett sms av min far där det stod "Du är mitt bästa". En sån liten sak för dagen bra för mig.

Madde

Ja det blev en sån kväll. SIttandes på balkongen med kuddar och filtar runtomkring oss och degandes i soffan framför en dålig film. Jag är glad att han är hemma igen, min vän Fredrik Mark. Just nu ligger han själv hemma hos mig och gosar med sig själv i sängen medan jag sitter på jobbet med en kopp laffe i handen och kämpar mot sömen, jag vet inte om jag kan påstå att livet är rättvis men härligt är det.


Nu kännr jag mig lite smått lycklig igen
Madde

Madde

Madde

Madde

Det gör så ont just nu. Jag brukar vara bra på att hantera saker men tydligen så finns det en gräns där det inte går längre. Helst av allt skulle jag vilja åka ut till ett ställe utan människor och bara vara med min familj men det går inte. Jag har ett jobb att sköta vilket känns tugnt. Jag får helt enkelt sitta och tänka på allt jag komer kunna köpa om 4 veckor, det kanske hjälper. Att åka till Halmstad i helgen känns som en befrielse, bort brån Stockholm, bort från mitt vanliga liv.


Madde

Madde

Madde

Okej, jag är allmänt dålig på att uppdatera trots att jag sitter vid datorn hela dagarna och inte har någonting att göra. De senaste dagarna har gått upp och ner, jag mår bra när jag är med människor men när jag är ensam kommer mitt dåliga samvete fram. Jag är glad att jag har vänner som alltid passar upp sina telefoner i alla fall, det hjälper så otroligt mycket, Det känns som att jag just nu går i terapi med mig själv. Jag har bott ensam i en vecka nu och av de sju kvällarna har jag sovit ensam fem vilket hör till ovanligheterna. Jag brukar ha svårt att bara vara med mig själv, jag tänker så att huvudet vill explodera och jag blir rastlös men det börjar kännas okej. Jag börjar gilla det och jag tror framförallt att det är bra för mig.

Madde

Varför lär man sig aldrig av sina misstag? Eller jag kanske ska säga varför lär JAG mig aldrig av MINA misstag? Jag lyckades en gång få en vän att fundera över att ta sitt liv. Jag har aldrig mått så dåligt som då och jag lovde mig själv att något liknande aldrig skulle hända igen. Aldrig. Hur kommer det sig då att jag nu, ett och ett halvt år senare, har gjort en liknande grej och inte vet hur jag ska ta mig ur det. Jag önskar att man kunde skylla allt på alkohol, men det går inte. Ibland blir jag bara trött på mig själv.

Madde

Jag har ett jobb som jag tjänar grymt mycket pengar på, har mycket dödtid, får nervsammanbrott av, missar värmen och känner mig vuxen. Jag tror att det är ett bra jobb för mig. Det är också anledningen till att jag just nu, under arbetstid, skriver ett blogginlägg. Man får tid att fundera på livet, vilket jag tycker om men det skulle inte varit fel att sitta i en gungstol på gotland, men pappa och Charlotte i närheten, lite mat i knät och ett glas vin i högerhanden. Men får ta livet för vad det är, det kan inte alltid vara roligt. Jag trivs ändå väldigt bra med min tillvaro just nu. Bara så ni vet.
Madde