lekmedlivet

Att vara på landet med släkt och vänner är faktiskt underskattat. Ett dygn på landet leder till tankar som är oundvikliga. Jag har kommit fram till att man alltid är ensam. Jag menar inte att man inte har någon som stöttar en och liknande utan mer att folk försvinner, antingen fysiskt eller psykiskt. I slutändan är man alltid ensam. Det är därför man inte ska lägga saker på andra, man kan ta hjälp av andra men det är alltid man själv som måste ta ansvaret. Lita på människor men glöm aldrig att stå på egna ben.