lekmedlivet

Get yourself a car and ride it all alone

Någonting är skumt. Jag tror att jag fått någon sorts sjukdom som innebär att man ena sekunder deppar ihop över att livet är skit och att man inte ser någon väg ut och andra ligger på golvet och garvar tills man gråter. Om det är någon som vet vad det är kan ni gärna kontakta mig. Igår var det alltså världens bästa tisdag som bestod av promenad, rep, studsmatta och grillkväll hos Mariusk. Jag älskar det. Ledig idag men det slutade bara med att jag satt och pluggade i ungefär 5 timmar, tränade, åt mat. Och tårta. Jag vet inte riktigt om jag gillar det här med studiedagar. Nä livet väntar, eller hur var det?

Madde

hm, labil? (:

Levande människa. Du är en underbar och dynamisk person och jag tror mer eller mindre att du måste lära dig att hantera dina vågor. Jag är som du, ena dagen leker livet, dagen efter känns det tomt. Ibland rör det sig om sekunder, minuter och timmar. Å andra sidan ser jag det som en tillgång, man uppskattar inte det goda om man inte har de mindre bra. Och en kreativ själ som du behöver vila, då är det bra att bara gå och träna, bara vara och äta tårta. Hamnar man i svackor då man känner sig låg en längre tid, då är det dax att ta till åtgärder, men så länge det är upp och ner så skulle jag vilja säga att det är en tillgång...och en känsla du måste lära dig att känna dig bekväm med...Det är en konst att bara ha det "tråkigt", livet är inte en bergochdalbana som måste ge positiva kickar hela tiden...

:x

Ja, jag tror dig. Jag lär mig väl så småning om. Tack för ett fint tal Salot.

Levande människa. Du är en underbar och dynamisk person och jag tror mer eller mindre att du måste lära dig att hantera dina vågor. Jag är som du, ena dagen leker livet, dagen efter känns det tomt. Ibland rör det sig om sekunder, minuter och timmar. Å andra sidan ser jag det som en tillgång, man uppskattar inte det goda om man inte har de mindre bra. Och en kreativ själ som du behöver vila, då är det bra att bara gå och träna, bara vara och äta tårta. Hamnar man i svackor då man känner sig låg en längre tid, då är det dax att ta till åtgärder, men så länge det är upp och ner så skulle jag vilja säga att det är en tillgång...och en känsla du måste lära dig att känna dig bekväm med...Det är en konst att bara ha det "tråkigt", livet är inte en bergochdalbana som måste ge positiva kickar hela tiden...

:x

Du får det i repris, för att det var så bra ;-). Går ju inte riktigt att lite på om det kom fram