lekmedlivet

Jag har kommit in i en fas där jag älskar att gå i mjukiskläder och utan smink och jag känner mig inte ful. Vissa skulle kalla det att självkänslan har blivit bättre, andra skulle säga att de blivit snyggare, jag tror på det första. Självkänslan är en så stor del av en själv och om man inte är medveten om ens bra egenskaper är det svårt för andra att se dem också. Jag hade dålig självkänsla för några år sedan och för att må bättre tryckte jag ner andra, mitt offer blev framför allt Inez. Idag känner jag hur dumt det var eftersom jag fick henne att må dåligt och sänkte hennes självkänsla betydligt men jag tror på att man blir starkare av att inse sina misstag. Jag tror att det mesta ändrades när en nära vän till mig tog fram sidor ur mig som jag inte visste att jag hade. Min blyghet i princip försvann, jag blev mer spontan, jag vågade vara mig själv och visa vem jag egentligen är. Min nya tanke blev att det finns ingen anledning att försöka vara någon annan, om folk vill umgås med mig så ska de vara för att jag är den jag är, inte för att jag kan vara rolig när jag drar inövade skämt eller är en putinutt-tjej som är rädd för allt och behöver bli räddad av en kille. 

En annan viktig sak som jag har lärt mig är att allt löser sig. Problem skapas konstant och livet är inte tillräckligt långt för att man ska kunna gå och oroa sig hela tiden. Saker löser sig och även om det är jobbigt ett tag så går det över och man hittar alltid nya saker att leva för. Livet är faktiskt en gåva, även om det kan vara svårt att tro ibland.