Varför?

Just nu vill jag krypa upp i mammas famn som ett barn och bli klappad på huvudet och höra den snälla omtänksamma rösten som säger "allting kommer att lösa sig gumman". Men så är det inte och så kommer det inte vara. Jag tänker gräva huvudet i sanden istället för jag orkar verkligen inte mer nu.

Madde


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0