lekmedlivet

Någonting jag har lite svårt att inse och acceptera är att vi inte styr över våra egna känslor. Förstår ni hur mycket enklare kärlek hade varit då? Så fort någon tyckte om en skulle man kunna tycka på någon magisk knapp som gjorde att man fattade tycke för varandra och på så sätt skulle man också kunna ha ett bra förhållande utan att springa iväg så fort den andra visade känslor. Jag är ett praktexempel på en människa som kan må piss över att man inte styr över sina känslor. Och får andra att må dåligt. Det är inte lätt att lära sig leva med sig själv men jag tror att jag har kommit en bit framåt, trots att jag tycks backa några steg ibland. Man får helt enkelt försöka förstå att kärlek faktiskt är en sinnessjukdom.