lekmedlivet

Idag har jag hängt en del med Snippan, det har varit mysigt. När jag promenerar hem i höstmörkret tänker jag tillbaka på sommaren och festivaltiden. Jag saknar att springa runt i trasiga skor, trängas i en illaluktande kö utanför bajamajorna, vakna klockan 7 på morgonen av att det är så varmt i tältet, vara så bakis att jag bara vill spy, leva fritt och må jävligt bra. Det är vad jag vill just nu. Tack och hej.